Marie Krøyer (1867–1940) har länge hamnat i skuggan av männen i sitt liv, Skagenmålaren P.S. Krøyer och tonsättaren Hugo Alfvén. Hennes liv har skildrats i romaner, pjäser och filmer, medan hennes eget konstnärskap fått betydligt mindre uppmärksamhet. Och nog är hon värd att minnas också för sin egen konstnärliga gärning.
Hon studerade konst både i Danmark och i Paris, där hon träffade Peder Severin Krøyer, som hon senare gifte sig med. De bosatte sig i Skagen och blev en del av konstnärskolonin Skagenmålarna.
Marie Krøyer (1867–1940) har länge hamnat i skuggan av männen i sitt liv, Skagenmålaren P.S. Krøyer och tonsättaren Hugo Alfvén. Hennes liv har skildrats i romaner, pjäser och filmer, medan hennes eget konstnärskap fått betydligt mindre uppmärksamhet. Och nog är hon värd att minnas också för sin egen konstnärliga gärning.
Kring sekelskiftet 1900 slutade Marie i stort sett att måla. För många kvinnliga konstnärer vid den här tiden var det svårt att förena ett eget konstnärskap med äktenskap och familjeliv. I Maries fall tycks det samtidigt ha funnits ett eget växande intresse för formgivning och inredning. Hon inredde hemmen både i Skagen, den påkostade villan i Köpenhamn och senare i Tällberg med egendesignade möbler och textilier.
Det är framför allt i mötet med Marie Krøyers egna verk som bilden av henne som konstnär börjar träda fram.
Man skulle ha kunnat tro att Marie och Karin Larsson kände varandra och umgicks. Karin gjorde ju samma val, men trots att man forskat i detta verkar det inte så.
Under studietiden i Paris fick Marie, till skillnad från i Danmark göra modellstudier av nakna män. Detta ansågs vara mycket opassande så männen i Danmark fick skyla sina ädlare kroppsdelar och visst kan man se att Marie kände en viss förlägenhet av att måla helt nakna män.
Några av verken berör mig särskilt, Pojke med röda öron. En målning som hittades på vinden i Tällberg tillsammans med ett 60-tal hittills okända verk. Så stark, allvarsam och modig han ser ut och med solen som lyser genom öronen som får blodet att färga dem röda.
Även dubbelporträttet av Peder Severin och Marie där de tillsammans målat av varandra i samma tavla är väldigt fint. Där ser man Peder Severins mera exakta måleri kanske lite traditionella måleri i fin konstrast med Maries lite mera svepande och skissartade och moderna. Men notera att målningen endast är signerad av P.S Krøyer.
En målning sticker ut, den är större än de andra och som är slående vacker, nästan lite för ”gullig” är porträttet av Marie som ung och ogift. Den målades av väninnan Bertha Wegmann som i likhet med maken senare kommer att porträttera Marie som en vacker, men kanske inte stark och kreativ.
Sedan har vi självporträttet, det enda hon målade faktiskt.
Med ena ansiktshalvan i skugga, i en dämpad färgskala och där blicken lätt drömmande verkar se rakt igenom betraktaren.
Kanske är det så vi ska komma ihåg henne?
Utställningen pågår till 25/8 2024