Liljevalchs+ visar samtidigt två utställningar med Inge Schiöler och Åke Göransson, två av de konstnärer som brukar räknas till Göteborgskoloristerna.
De växte båda upp på västkusten, studerade på Valand och hade färgen som ett centralt uttrycksmedel. Båda kom också att tillbringa långa perioder inom psykiatrin.
Där upphör dock många av likheterna. Den ene målade ute i naturen i rasande fart. Den andre hämtade sina motiv från den lilla enrummaren där han bodde med sin mor.
Foto: Mattias Lindbäck. Vänster Åke Göransson, höger Inge Schiöler
Den ene målade ute i naturen i rasande fart. Den andre hämtade sina motiv från den lilla enrummaren där han bodde med sin mor.
INGE SCHIÖLER – LANDSKAP UTAN GRÄNS
Det är inte bara landskapet som saknar gränser. Det gör även Inge Schiölers färgskalor och tempo. Han målade snabbt, direkt på plats. Under en särskilt intensiv period ska han ha målat inte mindre än 26 verk på två veckor.
Färgen och penselföringen står i centrum för hans konstnärskap. I det omedelbara måleriet från den bohuslänska naturen möter vi saltstänkta klippor, fräsande hav och lummiga fält.
Schiöler studerade på Valand i Göteborg, men efter att ha blivit sjuk lades han in på S:t Jörgens sjukhus. Där tycktes hans framtid som målare vara över. Efter flera år började han emellertid plötsligt teckna och måla igen, med sjukhusets kritor på det papper som fanns till hands, bland annat tidnings- och toalettpapper.
Foto: Kulturista
Schiöler kom att vistas på S:t Jörgens under många år. Så småningom kunde han lämna sjukhuset och flyttade till Sydkoster, där han återupptog måleriet på allvar. I friheten och med naturen nära blev också färgerna starkare och intensivare.
Han målade utomhus, ofta med duken direkt på marken. Det berättas att man kunde hitta färgrester på hans hälar eftersom han torkade av penslarna där. Färgerna blandades direkt på duken och tempot var högt, allt för att fånga upplevelsen av naturen medan han befann sig mitt i den.
Resultatet är ett måleri med en påtaglig närvaro.En målning i utställningen sticker ut: Blommor och frukter. Motivet skiljer sig från de övriga och även historien bakom målningen är speciell.
När ett lotteri anordnades i Strömstad, där Schiöler och hans systrar bodde, ville han bidra med en målning som vinst. Han tog vad han hade till hands att måla på. Det blev en skärbräda. Men målningen blev inte borta från familjen särskilt länge. En av hans systrar vann den i lotteriet.
Foto: Kulturista
Inge Schiöler räknas till Göteborgskoloristerna, en grupp konstnärer med anknytning till Västsverige. Flera hade studerat på Valands målarskola under 1920-talet med Tor Bjurström som lärare. Schiöler föddes 1908 i Strömstad och dog 1971 i Stockholm. Hans verk finns bland annat i samlingarna på Nationalmuseum och Moderna Museet.
ÅKE GÖRANSSON – FÄRGENS TRÖST
Isak Nilson, dåvarande vice konsthallschef på Liljevalchs, kallar Åke Göransson för en färglyriker. Vad det betyder vet jag inte riktigt. Men att Göransson uttrycker sig genom färgen är svårt att missa. Det är måleriet och färgerna snarare än själva motiven som bär hans konstnärskap.
Precis som Inge Schiöler studerade Åke Göransson på Valand. Studierna avbröts när han började må psykiskt dåligt. Han drog sig undan och kom så småningom att leva ett alltmer isolerat liv.
Konsten blev också inåtvänd. Motiven hämtades framför allt från den lilla enrummare där han bodde tillsammans med sin mor. En blå vas. En figurin. En bok. Samma vardagliga föremål återkommer i målning efter målning.
Foto: Kulturista
Med tiden blir detaljerna alltmer upplösta och färgen tar större plats. I flera av målningarna, inte minst självporträtten och porträtten av modern, finns samtidigt ett mörker som är svårt att värja sig mot.
Foto: vänster, Per Myrehed, höger, Rolf Lind
Foto: Hossein Sehatlou
Skimmer är ett ord som ofta används för att beskriva Göranssons måleri. En förklaring finns i hans sätt att arbeta. Han målade ofta över sina verk, vilket gör att underliggande mörkare färgskikt kan lysa igenom och ge målningarna deras speciella djup och lyster.
I dag räknas Åke Göransson till de främsta Göteborgskoloristerna. Hans verk finns bland annat på Moderna Museet och Prins Eugens Waldemarsudde. Han föddes 1902 i Veddige i Halland och dog 1942 i Göteborg.
Hans livsöde är svårt att skilja från berättelsen om hur hans konst upptäcktes. Göransson hade mycket svårt att få sitt måleri uppmärksammat och ville själv inte gärna visa sina verk. När han vårdades på sjukhus hittades ett stort antal målningar undanstoppade hemma hos modern. Verken uppmärksammades och kom så småningom att visas på Göteborgs konsthall.
En historia från tiden berättar att Göransson själv besökte utställningen tillsammans med en sjuksköterska. Efteråt ska han ha sagt:”Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?”
En sorglig historia. Men Åke Göransson försvann inte. När jag ser hans målningar på Liljevalchs, omkring åttio år efter hans död, är det snarare färgen som fortfarande håller honom kvar.
Inge Schiöler – Landskap utan gräns och Åke Göransson – Färgens tröst visas på Liljevalchs+ 14 oktober – 8 januari 2023.