I helgen öppnade Prins Eugens Waldemarsudde den stora utställningen Isaac Grünewald – konst och teater. Och jag frågade mig om det verkligen är relevant att visa ännu en stor utställning om Grünewald. Har man inte redan sett allt?
Svaret är ja, det är relevant. Och nej, allt har inte setts Waldemarsudde har likt en detektivbyrå lyckats leta fram flera verk och annat material som aldrig tidigare visats.
Ett exempel är förstudien Land och stad, som länge legat ihoprullad på Skissernas Museum i Lund. Grünewald tänkte sig att verket skulle hänga i trapphuset på Nationalmuseum, där Carl Larssons Midvinterblot hade refuserats. Han påbörjade arbetet på eget initiativ, men verket kom aldrig att utföras.
Tanken är både roande och hisnande att ett så modernt och färgsprakande verk skulle ha hängt där.
Waldemarsudde har likt en detektivbyrå lyckats leta fram flera verk och annat material av Isaac Grünewald som aldrig tidigare visats.
Foto: Kulturista
Ett annat verk är Kosacken, som nyligen skänkts till Nationalmuseum och lånats ut till utställningen.
Det är en målning som väcker en hel del frågor. I vilket sammanhang gjordes den? Varför försöker kosacken sticka ut sina egna ögon? Och vad är det med den nästan absintgröna färgen?
Ett fascinerande verk som i utställningen hänger fint tillsammans med Fiolspelaren.
Foto: vänster Anna Danielsson, Nationalmuseum. Höger: Jönköpings läns museum
Jag tycker också mycket om utställningens första rum, som ägnas åt bilden av Grünewald. På ena sidan möter vi hans självporträtt, på den andra vänners porträtt av honom.
Det är ett roligt grepp. Här blir det tydligt hur både hans konstnärskap och kanske också hans självbild förändrades med tiden.
Foto: Kulturista
Här porträtteras Grünewald, längst till höger, tillsammans med Leander Engström, Einar Jolin, Otte Sköld och Nils von Dardel av konstnärsvännen Arvid Fougstedt.
GRÜNEWALD PÅ SCENEN
I utställningen får vi också bekanta oss med scenografen Grünewald. Han arbetade med scenografi för bland annat Kungliga Operan och skapade även kostymer. Dessutom samarbetade han med Gustavsbergs porslinsfabrik.
Och utan att avslöja för mycket inför ett eventuellt besök finns här ytterligare en konstskatt som Waldemarsudde har plockat fram: det makalösa festspelet Stjärnan i triangeln, som visades på Stockholmsutställningen 1930.
I det multikonstnärliga verket ingick en serie med 47 fotografiska bilder som projicerades på en enorm duk, 15 gånger 14 meter. Materialet har digitaliserats av Prins Eugens Waldemarsudde och presenteras nu som film.
Men den som framför allt längtar efter de klassiska och välkända verken av Grünewald går inte heller lottlös. Här visas bland många andra Dansande träd och porträttet Nina i gul sweater.
Foto: Norrköpings konstmuseum
Utställningen pågår till 12/2 2023